Alternativa vägar och röd sötsliskig saft

Regnskog på väg till sågverket.

2009-06-03

Det är fuktigt i tältet på morgonen och fortfarande varmt vid soluppgången. Kommer iväg vid niotiden efter en enkel frukost bestående av kallt pulverkaffe, vatten och vitt bröd med jordnötssmör. Vid avfarten mot Karak svänger jag in på en liten väg som är skyltad som ett alternativ till motorvägen för trafik mot Kuantan - den största staden på ostkusten. Jag äter en brunch (nudlar, milo och roti canai) vid första bästa vägkrog, och försöker lista ut om vägskyltarna verkligen stämmer. Ägaren tycker att jag ska ta den andra vägen via Karak centrum, men säger att det är möjligt att cykla även denna krokiga väg. Det visar sig senare bli en omväg, men jag slipper i alla fall motorvägen och nästan all trafik. Vägen går mot byn Kampung Sertik och vidare mot Raub, dvs helt fel riktning för att komma till nationalparken. Efter någon mil är det dock skyltat Kuantan till höger så allt verkar ordna sig. Vid Lancang är jag och vägen tillbaka vid motorvägen igen, men jag ser inte längre hur jag ska cykla för att slippa motorvägen. Det finns ingen att fråga så jag passerar runt betalstationen och börjar trampa. Det visar sig vara långt till nästa avfart, och väldigt varmt i den gassande solen. När jag tar en paus kommer en av vägbolagets servicebilar och stannar till. Mannen i bilen undrar vad jag gör där och vart jag ska. Han förklarar att jag kommer fram till vägen mot nationalparken Taman Negara och Jerantut tio kilometer längre fram, men han påpekar också att jag egentligen inte får cykla på motorvägen. Jag lovar att svänga av vägen så fort jag kan och cyklar vidare till avfarten.